Politikerlilith

Ibland kan jag bli lite trött på politik och det politiskt korrekta, detta är ingen ny företeelse för mig. Trött på politik blev jag första gången på gymnasiet och då hade jag inte ens engagerat mig politiskt. Vi var och såg en skoldebatt och när jag kom därifrån var den första reflektionen att de bara suttit och talat om vad den andre tyckte fel. Jag visste inte var de enskilda partierna tyckte, det hade de själva inte talat om.

När jag engagerade mig bestämde jag mig för att jag inte skulle ramla i fällan och bli den där typiske politikern som alltid har de politiskt korrekta åsikterna och varken svarar ja eller nej på en direkt fråga. Inte heller vill jag stå och svamla i talarstolen utan att någon förstår vad jag pratar om.

Nu händer det väl tyvärr att jag ibland ramlar dit, men jag hoppas att det inte blir allt för ofta.

Men om jag ska återgå till vad jag tänkte skriva om, det politiskt korrekta. Det som ofta ligger utanför människors verklighet. Hur trött kan man inte bli på dessa teoretiska utläggningar.

Nu har, som få nog missat, Kristdemokraternas partiledare tagit upp vad han kallar verklighetens folk. Visst har det stött på patrull, allt som ligger utanför vad du får tycka stöter på patrull. Men många vet nog vad han talar om.

Kristdemokraterna anser att verklighetens folk har haft ett alltför litet utrymme i den politiska debatten. Vi anser att
politiken ska stödja, inte styra, människors livsval. Det beror på att vi tror på människan och tror att trots att människan är ofullkomlig så är vi ändå medvetna och rationella varelser som är förmögna att själva avgöra vad som är bäst för oss och våra anhöriga.

Kristdemokraterna står upp för verklighetens folk och vi vill vara din röst.