Politikerlilith

Drömmar

"Kan det vara en reaktion på att så många 15-19 åringar har växt upp med skilda föräldrar?"



Alltså, om du hade orkat läsa hela DN-artikeln du länkade till, så hade du kunnat läsa att så inte är fallet.

Även om de själva inte har skilda föräldrar har de säkert många vänner som har skilda föräldrar.

Det glädjer mig att du erkänner att du har fel. Din nya tolkning av undersökningen, som du antagligen inte har läst, känns lika världsfrånvänd även den.

Vad är det jag erkänner att jag hade fel? Undersökningen har jag inte läst, däremot har jag läst artikeln.



Jag tycker inte att det är en världsfrånvänd tolkning att fråga om det beror på skilsmässor, även om det finns mycket annat som också påverkar. Om jag ska vara självkritisk borde jag skrivit ett mycket längre och mer omfattande inlägg, jag var allt för kortfattad. Som jag ser det lever vi i en tid där vi fokuserar på vårt eget självförverkligande. Att vårt eget välbefinnande är det viktigaste. Att längta efter kärnfamiljens attribut skulle kunna vara en reaktion mot den tid vi lever i. En tid där man talar om att "familjen är död".

Ursprungligen hävdade du att:

"Kan det vara en reaktion på att så många 15-19 åringar har växt upp med skilda föräldrar?"



Men eftersom det redan i DN-artikeln står att så inte är fallet, så ändrar du dig och hävdar att det är deras kamraters föräldrar. Alltså, du har ändrat dig. Du insåg att du hade fel. Din nya tolkning är som sagt väldigt osäker, eftersom du inte läst undersökningen. Det är inte bra att låsa fast sig vid en tolkning av en undersökning redan innan man läst undersökningen. Det skulle man tom kunna hävda är direkt felaktigt. Familjen är inte död, den ser bara inte ut som du tror att den ser ut längre.