Var finns de kristdemokratiska väljarna?
Läser på Svenska dagbladets ledarsida att Kristdemokraterna imponerar.
Ledarskiktet innehåller några av landets skickligaste (och mest sympatiska) politiker. När det gäller att ta ansvar för Alliansen är det oöverträffat. Kunskapsmässigt spelar man i eliten. Organisatoriskt och administrativt står det sig väl. Man står kort sagt väl rustat för att fånga de 10 procent av väljarna som bara väntar på en god anledning att ansluta sig till förra valets 6,59 procent.
Och självklart har Kristdemokraterna en roll att spela i den svenska politiken och i regeringsställning. Men ska vi fortsätta att konkurrera i mitten med alla andra partier som slåss om att få vara den som attraherar flest väljare utan att se att man på så sätt även mister andra väljare.
Roland Poirier Martinsson fortsätter:
Birger Ekstedt förde in kristdemokratin i politiken, Alf Svensson förde in den i riksdagen. Under Göran Hägglund har man nått sina största politiska framgångar, men framtiden – bortom 2010 – kräver att han tar sig an sin historiska uppgift: att välja höger.
Det socialliberala etablissemanget kommer att protestera högljutt och kalla det självmord – som om det skulle bry sig eller begripa – och finna udda sängkamrater bland den svenska kristdemokratins traditionalister.
Men ute i landet finns det många väljare som intuitivt känner att det finns ett kluster med familjen först, låga skatter, starkt försvar, fri skola, personligt ansvar, färre aborter, nej till dödshjälp, fri företagsamhet, lag och ordning, religion är viktigt, samhällsinstitutioner bör vårdas och – varför inte? – förbud mot tv-reklam med sex och våld före 20 på kvällen.
Och jag tror att han till stor del kan ha rätt, i ett av mina allra första blogginlägg skriver jag om varför jag valde Kristdemokraterna. Varför jag blev intresserad av KD från början handlade delvis om Alf Svensson (oerhört duktig retoriker som verkligen förde fram sin politik på ett värdigt sätt när man jämförde med övriga partiledare) och min uppfattning om att Kristdemokraterna var ett borgligt parti med hjärta. Där man stod för borgliga värderingar samtidigt som man förstod att samhället behöver ett gott skydd för de som inte klarar av att ta hand om sig själva eller för dem som tillfälligt hamnar lite på glid (eller hur man nu ska formulera sig, ett gott socialt skydd som hör ett gott samhälle till) samtidigt som man gav frihet att få bestämma saker själv. Ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.
Läs även andra bloggares åsikter om kristdemokraterna, kd, Alf Svensson Martinsson, höger, värderingar, Göran Hägglund partiledare, borglig,