Är vi kvinnor offer för en offermentalitet?
Feminismen har övertagits av fundamentalister som på samma gång som de uppger att kvinnor är hjälplösa offer för en ett strukturellt könsförtryck innerst inne anser att kvinnor är överlägsna männen.
Tidigt matas vi med sublima budskap om att vi skall offra våra förhållanden för att förverkliga oss själva. ”Du är värd bättre”, ”Om förhållandet inte klarar av att du studerar på annan ort var det inte meningen att det skulle bli något” och så fortsätter det. Peptalks… vi kvinnor är bra på att peppa och förklara bort våra medsystrars blunders… alltid någon annans fel. Hur kan vi förvänta oss att bli bemötta som vuxna om vi inte själva tar ansvar för det som händer oss?
Jag tror att de fundamentalistiska feministerna gör fel när de till varje pris försöker trycka på sin omgivning sin uppfattning om att vi lever i ett strukturellt könsförtryck. Själv anser jag att det handlar om att gilla läget och utgå från det. Och för att få lite perspektiv i diskussionen om jämställdhet kan det ju vara på sin plats att nämna att kvinnor idag dominerar de flesta högskoleutbildningar. Men det talas det inte om… för vi kvinnor är offer och glöm för all del inte det.
Det var inte länge sen som kritik mot feminism mötte massivt motstånd, nu finns det nästan dagligen i massmedia. Förklaringen till kritiken ligger tydligen i att feminismen har fått för stor makt och patriarkatet tar tillbaka en del av den förlorade makten.
Ja, hur var det nu igen. Har vi kvinnor svårt för att bli vuxna? När börjar vi ta reellt ansvar för att det som sker till stor del har sin grund i våra egna handlingar.
Jag tror absolut inte att jämställdhetsarbete gynnas av att man nu skapat ett eget feminist parti, snarare tror jag att mindre fundamentalistiska feminister har upptäckt att Fi, ROKS etc. har bidragit till att hela den feministiska rörelsen dras över en kam och uppfattas som… ja, hur uppfattas den egentligen… som naiv...verklighetsfrånvänd… fundamentalistisk… De uttalanden som gjort den senaste tiden har verkligen satt sina spår.
Om man ser världen ur offerglasögon blir man bemött som ett offer…
Tidigt matas vi med sublima budskap om att vi skall offra våra förhållanden för att förverkliga oss själva. ”Du är värd bättre”, ”Om förhållandet inte klarar av att du studerar på annan ort var det inte meningen att det skulle bli något” och så fortsätter det. Peptalks… vi kvinnor är bra på att peppa och förklara bort våra medsystrars blunders… alltid någon annans fel. Hur kan vi förvänta oss att bli bemötta som vuxna om vi inte själva tar ansvar för det som händer oss?
Jag tror att de fundamentalistiska feministerna gör fel när de till varje pris försöker trycka på sin omgivning sin uppfattning om att vi lever i ett strukturellt könsförtryck. Själv anser jag att det handlar om att gilla läget och utgå från det. Och för att få lite perspektiv i diskussionen om jämställdhet kan det ju vara på sin plats att nämna att kvinnor idag dominerar de flesta högskoleutbildningar. Men det talas det inte om… för vi kvinnor är offer och glöm för all del inte det.
Det var inte länge sen som kritik mot feminism mötte massivt motstånd, nu finns det nästan dagligen i massmedia. Förklaringen till kritiken ligger tydligen i att feminismen har fått för stor makt och patriarkatet tar tillbaka en del av den förlorade makten.
Ja, hur var det nu igen. Har vi kvinnor svårt för att bli vuxna? När börjar vi ta reellt ansvar för att det som sker till stor del har sin grund i våra egna handlingar.
Jag tror absolut inte att jämställdhetsarbete gynnas av att man nu skapat ett eget feminist parti, snarare tror jag att mindre fundamentalistiska feminister har upptäckt att Fi, ROKS etc. har bidragit till att hela den feministiska rörelsen dras över en kam och uppfattas som… ja, hur uppfattas den egentligen… som naiv...verklighetsfrånvänd… fundamentalistisk… De uttalanden som gjort den senaste tiden har verkligen satt sina spår.
Om man ser världen ur offerglasögon blir man bemött som ett offer…
Kommentarer
Trackback