Familjepolitik och skatter

Det förekommer litet av en debatt mellan ledarna på Expressen och SvD angående kvoterad föräldraförsäkring och barnen hemma eller på dagis. I ovanstående länk till SvD står det:

”När feministen Nina Björk skrev om sina känslor av obehag inför att så många små barn lämnas till långa dagar på dagis blossade den familjepolitiska debatten upp på nytt. Som vanligt har också frågan om föräldraledigheten aktualiserats. Nina Björk vill tona ner betydelsen av arbetet som kvinnligt frigörelseprojekt. Men i Expressen ondgör sig den politiske redaktören P M Nilsson (14/11) över att föräldraförsäkringen med nuvarande konstruktion "håller kvinnor hemma i åratal", när de i stället skulle kunna göra produktiva insatser på arbetsmarknaden.” (Publicerat 16 november 2005)

vidare skriver han:

”Det finns inget som säger att barnens behov alltid måste väga lättare än viljan att maximera skatteintäkterna.”

Jag har funderat på det här med hur samhällsekonomiskt det egentligen är att genom ekonomiska incitament styra alla föräldrar att lämna sina barn på dagis redan vid ett års ålder. Eftersom jag personligen anser att vi borde överväga att avskaffa den progressiva inkomstbeskattningen blev jag när jag läste beskattningsrätt nyfiken på hur de progressiva skatterna kan slå mot enskilda. Jag kom fram till att det för två familjer med en inkomst på vardera 583 600 kronor kan skilja drygt 60 000 kronor i hur mycket de båda familjerna betalar i skatt. Dessa skillnader kan helt hänföras till hur de enskilda familjerna valt att lägga upp sitt interna familjeliv.

EXEMPEL:

Familj 1
Båda förvärvsarbetar, de har en beskattningsbar inkomst på vardera 291 800 kronor (Siffran 291 800 kronor valde jag att använda eftersom detta är den lägre skiktgränsen för statlig inkomstskatt.). Familjen har två barn som behöver barnomsorg.

Kommunalskatt 32% à 93 376
x 2 = 186 752
Familjen betalar 186 752

Familj 2
En i familjen förvärvsarbetar, personen har en beskattningsbar inkomst på 583 600 kr. Familjen har två barn som inte behöver barnomsorg eftersom endast den ena föräldern arbetar.

Kommunalskatt 32% à 186 752
Statlig skatt                            200
20 % av 291 800               58 360
5 % av 142 300                   7115
Familjen betalar 252 427 kronor i skatt

I exemplet är det en skillnad på 65 675 kronor för två familjer som tjänar lika mycket! Dessutom behöver familjen där båda förvärvsarbetar barnomsorg för två barn (ca 100 000 per barn som samhället betalar). De familjer där den ena föräldern väljer att vara hemma med barnen kan alltså bli bestraffade genom ökat skattetryck trots att deras val innebär lättnader i barnomsorgskostnaderna.

Varför skall staten bestämma hur mycket varje enskild individ behöver tjäna? Det är väl inte vår uppgift som politiker att detaljstyra människors vardag och fundera över vem vi anser gör rätt prioriteringar dvs. bör privilegieras med avdrag eller subventioner av olika slag. Att vi har en procentuell skatteskala är för att de som tjänar mer automatiskt skall betala mer i skatt, jag anser att det inte finns någon anledning att bestraffa dem som tjänar mer genom att höja denna procentsats.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback