Årets sista dag

Så lider 2005 år mot sitt slut. Ett helt år har gått. De som säger att tiden går fortare när man blir äldre har nog rätt. Tänk jag är bara 28, hur fort skall inte ett år gå när man är 38, 48…? Kanske är det dags att räkna ihop årets räkenskaper. Finns det något jag ångrar av det gångna året? Är det något som jag skulle ha gjort annorlunda om jag fick göra om det? Jag tror inte det. Det har varit ett gott år. Betydligt bättre än 2004!
 
Tänk att jag står på andra plats på riksdagslistan. Det är knappt att jag förstår det själv. Är oerhört stolt över detta. 2006 kommer jag att ägna en stor del av min tid till valrörelsen. Och vem vet, kanske når vi så höga siffror i Halland att jag får göra Lars Gustavsson sällskap i Stockholm. Det skulle kännas som ett oerhört privilegium att få vara med och arbeta för att vi allesammans får ett bättre Sverige att leva i. I vilket fall som helst hoppas och tror jag att Kristdemokraterna får höga väljarsiffror och ett stort inflytande i den styrande borgerliga majoriteten. Det behövs ett socialt engagerat parti i Alliansen, ett parti med tydlig etisk värdegrund. Ett parti som har hjärtat på det rätta stället.
 
Kristdemokraterna har en vision av ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Det handlar om att ha människovärdet i centrum. Det handlar om att känna solidaritet med den som är svagare. Det handlar om att ta tillvara människors företagsamhet och idéer. Det handlar om att alla människor har en plats i samhället, en plats som skall värdesättas. Skolan och resten av samhället har länge präglats av likformighet, alla skall stöpas i samma form. Men vad händer med dem som inte passar i formen? Många gånger hamnar de utanför samhället. Människor som inte ”passar i formen” kan också vara de som i skolan inte får tillräcklig stimulans, sådana som hade kunnat uträtta storverk men som kanske redan under skolåldern blir vingklippta. För att Sverige skall lyfta måste vi ta tillvara på människors olika kvaliteter. 

Jag anser att Sverige har stor potential att bli bättre. Sverige förtjänar att bli bättre! Vi behöver en större framtidstro och en ökad gemensamhetskänsla. Idag är familjen som institution hotad, företagen bör ges större möjligheter att växa och ohälsotalen bör förbättras. Dessutom präglas många av känslan att stå utanför. Det kan handla om barn och ungdomar i segregerade områden som matas med budskapet om att de är mindre värda på arbetsmarknaden. Det kan handla om långtidssjukskrivna som blir förtidspensionerade för att på så sätt försvinna ur statistiken. Exemplen är oändliga. Sverige har under lång tid präglats av socialdemokratiska regeringar som har arbetat mot ett klassamhälle. Det tragiska är att genom att återupprepa budskapet om och om igen om att vi måste bekämpa klassystemet så har samtidigt ett outtalat budskap om hopplöshet levererats till dem som är född i ”fel familj/samhällsklass”.

Vi behöver få höra att det finns hopp. Det finns hopp för Sverige och det finns hopp för enskilda personer. Genom att bemyndiga människor och ge dem reell möjlighet till att själva ta ansvar skapar vi hopp och framtidstro. 

Jag hyser gott hopp om framtiden och önskar er alla ett gott nytt år!
 

Kommentarer
Postat av: Magnus

Jag är inte dummare än att jag inser nyttan av en viss kunskap.
Men jag känner mig inte säker på vad som är viktigt och vad som inte är det.
Jag saknar inriktning. Översikt.
Hur får man översikt?
Kanske kommer det med åldern. Men kanske inte.
Ska jag bara gå runt och vänta som en annan fåntratt?

//E.L


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback