att inte vara nöjd är inte detsamma som att vara missnöjd
Ibland kan man likaställa nöjd med att man inte vill sträva efter att det ska bli bättre. Men jag tycker att det kan finnas en tillfredsställelse att emellanåt (ja nästan jämt) vara nöjd i stunden. Att känna att detta är bra, just nu, självklart kan det bli bättre men det är bra. Och i det på något sätt vila i nöjdheten. Jag tror att det gör en människa till en lyckligare människa.
Allt sedan jobbskatteavdraget infördes har kritiken hörts från pensionärerna, det är ORÄTTVIST. Detta tycker man trots att arbetande pensionärer får större jobbskatteavdrag. Man vill inte överhuvudtaget lyssna på argumenten för jobbskatteavdrag utan det är bara orättvist att pensionärer har fått högre skatt (man har INTE fått högre skatt än innan, det är bara de som arbetar som har fått lägre). Det kostar att arbeta. De som pendlar är mycket medvetna om hur lite avdrag för resor till och från arbete faktiskt ger tillbaka i plånboken, många gånger har man ett högre matkonto om man äter ute, i vissa branscher behövs en viss sorts kläder som man får betala själv utan att för den del få göra avdrag etc. etc. Vår regering har sett detta, man har sett att det är bra för Sverige om fler arbetar och om fler tjänar på att arbeta. Genom att få fler i arbete finns mer pengar till välfärden.
Regeringen har nu presenterat ett förslag som innebär att drygt 90 procent av alla som den 1 januari har fyllt 65 år får en skattesänkning. Och för att skattesänkningen verkligen ska hamna i plånboken höjs ändras reglerna för äldreförsörjningsstödet och särskilt bostadstillägg för pensionärer. Också förbehållsbeloppet höjs så att inkomstförstärkningen inte ska ätas upp av höjda avgifter till kommunen. Göran Hägglund var självklart med och presenterade förslaget han sa:
"Helt förväntat är både PRO och SAP missnöjda. Intressant är att bägge ropar efter kraftigare skattesänkningar (även om det sannolikt kommer att låta annorlunda när det börjar närma sig val). Det är tydligt att oppositionen ställts inför ett problem. Det är svårt att vara emot att människor får det bättre."
Och det är här jag vill göra en återkoppling till min inledning, under så många år har pensionärerna fått stå tillbaka och när det äntligen händer något är det inte nog. Det räcker inte. Livet är fortfarande orättvist. Istället för att se att det är början på en ny riktning så ser man bara att det inte är nog. Man är missnöjd. Samma argumentation som användes i Ekdal häromkvällen, det var inte nog att unga förtidspensionärer hade slutat öka och till och med minskat. Det var inte nog, det fanns fortfarande förtidspensionärer kvar som ville arbeta. Man såg inte trendökningen, man var bara missnöjd för att det var inte nog.
Jag är förvånad över hur väl man faktiskt lyckats på denna korta tid som gått sedan valet, det är en oerhört stor prestation som vår regering är med och utför.
Allt sedan jobbskatteavdraget infördes har kritiken hörts från pensionärerna, det är ORÄTTVIST. Detta tycker man trots att arbetande pensionärer får större jobbskatteavdrag. Man vill inte överhuvudtaget lyssna på argumenten för jobbskatteavdrag utan det är bara orättvist att pensionärer har fått högre skatt (man har INTE fått högre skatt än innan, det är bara de som arbetar som har fått lägre). Det kostar att arbeta. De som pendlar är mycket medvetna om hur lite avdrag för resor till och från arbete faktiskt ger tillbaka i plånboken, många gånger har man ett högre matkonto om man äter ute, i vissa branscher behövs en viss sorts kläder som man får betala själv utan att för den del få göra avdrag etc. etc. Vår regering har sett detta, man har sett att det är bra för Sverige om fler arbetar och om fler tjänar på att arbeta. Genom att få fler i arbete finns mer pengar till välfärden.
Regeringen har nu presenterat ett förslag som innebär att drygt 90 procent av alla som den 1 januari har fyllt 65 år får en skattesänkning. Och för att skattesänkningen verkligen ska hamna i plånboken höjs ändras reglerna för äldreförsörjningsstödet och särskilt bostadstillägg för pensionärer. Också förbehållsbeloppet höjs så att inkomstförstärkningen inte ska ätas upp av höjda avgifter till kommunen. Göran Hägglund var självklart med och presenterade förslaget han sa:
"Vi är oerhört glada över att kunna presentera den här reformen, som framför allt stärker de äldre kvinnornas situation. Det är en satsning för trygghet och rättvisa. De som har de lägsta inkomsterna får behålla mest vilket i hög grad gynnar kvinnor som ofta har många år med oavlönat arbete i hemmet."
"Helt förväntat är både PRO och SAP missnöjda. Intressant är att bägge ropar efter kraftigare skattesänkningar (även om det sannolikt kommer att låta annorlunda när det börjar närma sig val). Det är tydligt att oppositionen ställts inför ett problem. Det är svårt att vara emot att människor får det bättre."
Och det är här jag vill göra en återkoppling till min inledning, under så många år har pensionärerna fått stå tillbaka och när det äntligen händer något är det inte nog. Det räcker inte. Livet är fortfarande orättvist. Istället för att se att det är början på en ny riktning så ser man bara att det inte är nog. Man är missnöjd. Samma argumentation som användes i Ekdal häromkvällen, det var inte nog att unga förtidspensionärer hade slutat öka och till och med minskat. Det var inte nog, det fanns fortfarande förtidspensionärer kvar som ville arbeta. Man såg inte trendökningen, man var bara missnöjd för att det var inte nog.
Jag är förvånad över hur väl man faktiskt lyckats på denna korta tid som gått sedan valet, det är en oerhört stor prestation som vår regering är med och utför.
Kommentarer
Trackback