Är det sant att det går bra för Sverige?
I dagarna har man kunnat höra att Göran Persson gått ut och sagt att arbetslösheten inte är en valfråga. Jag förstår att han inte är så sugen på att tala om detta. De senaste 4 åren har 12 300 riktiga arbeten försvunnit. Visserligen ser det ljusare ut (även om det är sämre än 2002). Flera indikatorer pekar mot att antalet jobb och sysselsatta kommer att öka den närmaste tiden. I mars ökade antalet nyanmälda lediga platser till 63 600, att jämföra med 41 700 året innan (AMS). Antalet arbetslösa var 216 200 enligt AMS, och det var 15 200 färre än för ett år sedan. Samtidigt har arbetsmarknadsåtgärderna ökat med 13 500 personer. Nettoökningen är således bara 1 700 jobb sedan mars 2005.
Öppna arbetslösheten förväntas bli 4.9 % 2006. Lägg siffrorna på minnet, när s kommer att prata om arbetslöshet kommer de att använda sig av dessa siffror, för inte kommer man vara sugen på att berätta att antalet som är insatta i åtgärder kraftigt ökar 2006 (15 000 fler personer än året innan förväntas delta i olika åtgärder).
Ungdomsarbetslösheten är det största misslyckandet. I februari 2006 var 57 000 ungdomar i åldrarna 16-24 år arbetslösa. Det kan jämföras med 42 300 i februari 2002. Därtill var det 89 000 som studerade på heltid och sökte arbete samtidigt. Sammantaget 146 000 ungdomar saknade alltså ett arbete. Lägg därtill att 21 000 personer i åldrarna 20-29 år var förtidspensionerade i december 2005. Det gör sammanlagt att 167 000 ungdomar antingen var arbetslösa eller förtidspensionerade.
I augusti 2005 skrev jag nedanstående insändare till Varbergs Posten:
Ungdomsarbetslösheten är det största misslyckandet. I februari 2006 var 57 000 ungdomar i åldrarna 16-24 år arbetslösa. Det kan jämföras med 42 300 i februari 2002. Därtill var det 89 000 som studerade på heltid och sökte arbete samtidigt. Sammantaget 146 000 ungdomar saknade alltså ett arbete. Lägg därtill att 21 000 personer i åldrarna 20-29 år var förtidspensionerade i december 2005. Det gör sammanlagt att 167 000 ungdomar antingen var arbetslösa eller förtidspensionerade.
I augusti 2005 skrev jag nedanstående insändare till Varbergs Posten:
”Socialdemokraterna uppger i VP den 10 augusti att den viktigaste frågan inför valet är arbetslöshetsproblematiken och den nya Ams-chefen redovisar en öppen arbetslöshet på över 6 %. Jana Nilsson säger i tidningen att man kommer ägna arbetsmarknadsproblematiken stor uppmärksamhet under hösten. Ja, ett år innan valet är det bra för socialdemokraterna att en hög öppen arbetslöshet redovisas, nu hinner man med arbetsmarknadsåtgärder ta ned den öppna arbetslösheten och på så sätt visa hur bra den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken är. Ett exempel på den misslyckade arbetsmarknadspolitiken kan man läsa om i Dagens Industri den 2 augusti där man tar upp aktivitetsgarantins fiasko. 2004 kostade åtgärden 5 miljarder kronor. Antalet deltagare i aktivitetsgarantin har mer än fördubblats sedan 2000 men enligt di har endast 18 % av dem som deltog i Aktivitetsgaranti mellan augusti 2000 och december 2004 ett osubventionerat arbete i juni i år. Jag tycker att det är skrämmande hur s använder sig av att flytta människor från öppen arbetslöshet till åtgärder av olika slag för att få en bättre statistik och på så sätt använda arbetslösa människor som ett verktyg i valrörelsen. Det är skrämmande att studier pekar på att minskad öppen arbetslöshet genomförs till priset av en minskad ordinarie sysselsättning och att ungdomsprogram tenderar att tränga undan reguljär sysselsättning bland ungdomar. Sverige behöver inte arbetsmarknadsprogram, vi behöver arbeten.”
Kommentarer
Trackback