Dags för lite kunskap om nationalekonomi
Från 1870-talet fram till början av 1970-talet stod industrialiseringen och industriell utveckling i centrum för den ekonomiska tillväxten.Sverige låg bland de främsta länderna och hade en tillväxt på 2.4 % per capita. De första 25 åren av 1900-talet styrdes Sverige i stort sett av borgliga regeringar (Källa: Regeringen).
1936-1976 var det socialdemokratiska regeringar som styrde. Sveriges ekonomi var i en relativt gynnsam position på grund av händelser i omvärlden. Industrialiseringen kring sekelskiftet borde lagt en god grund för en lång period av tillväxt i industivärlden men världsekonomin rasade samman under första världskriget, ja med ett undantag - Sverige som stod utanför kriget och inom några år försvann i stort sett hela utlandsskulden. På 1920-talet kunde svenska företag fortsätta expandera internationellt. 1950-1960 talen var decennier av tillväxt för världsekonomin. Den svenska modellen börjar utvecklas, nu ska man satsa mer på utbyggnad av välfärdssamhället och styrning av marknader och kapital. På 60-talet börjar rationaliseringarna inom industrin, samtidigt ökar man den offentliga sektorn enormt vilket gjorde att det fanns arbeten för de kvinnor som drabbades av nedläggningen inom industrin. De flesta offentliga systemen för trygghet och utjämning byggdes alltså kraftigt ut under 1960-70 talen. På 1970 började det gå sämre. Transfereringssystemen har bieffekter som har hämmat den ekonomiska tillväxten, drivkraften att spara och arbeta försvagades under 1960-1980 talen jämfört med andra länder. Under 1980-talet höjdes gradvis ersättningarna och självrisken sänktes.
En parantes av socialdemokratiskt styre är 1976-1982 då det var borgligt styre. 1982-1991 var det socialdemokratiska regeringar igen. När högkonjunkturen nådde sin topp 1990 var den genomsnittliga frånvaron för arbetare i verkstadsindustrin 50 dagar om året, det var mer än dubbelt så mycket som Norge som var det industriland som hade näst högst frånvaro.
En stor offentlig verksamhet och dyra transfereringar kräver höga skatter. Sverige har haft världens högsta offentliga utgifter och världens högsta skattekvot. Skattetrycket steg under 1970- och 80 talen betydligt snabbare än omvärlden (dessutom från en högre nivå). De flesta ekonomer anser att det har en negativ inverkan på tillväxt om man har en snabb stegring av utgifts- och skattetryck. Skattesystemet präglades under 1960-70 talen av kraftigt stigande skattekilar på arbete. Marginalskatterna höjdes, liksom arbetsgivaravgifterna. Ersättningen efter skatt blev halverad på ett par decennier. Bred enighet råder om att sådana här extremt höga marginaleffekter var produktionshämmande.
Kostnaderna för den offentliga verksamheten ökade, t.ex. var undervisningen i grundskolan i mitten av 80-talet dubbelt så dyr per elev som på 1960 talet utan att undervisningen i motsvarande grad förbättrades.
Stagnationen i Sverige var stor efter den första oljekrisen 1973, tillväxten återhämtade sig först efter 2 stora devalveringar i början av 1980-talet. Uppgången blev dock kortvarig, i mitten av 80-talet stagnerade det igen. I slutet av 80-talet blev den svenska ekonomin överhettad pga. en avreglering av kreditmarknaden samtidigt som det gamla skattesystemet fanns kvar. Höga marginalskatter och generösa avdragsregler gjorde det fördelaktigt med en lånefinansierad konsumtion.
1991-1994 var det borgligt styre. Under 1990-talets depression bestämde man sig för att det skulle vara slutdevalverat. Finanspolitiken stramades åt och kronan knöts till EU:s valutaenhet, dock tog det viss tid för att vinna förtroende för en icke-inflationslinje. Trots att inflationen föll låg räntorna kvar på höga nivåer. Hushållen började amortera på sina lån, efterfrågan föll. Mitt i omställningskrisen drabbades den svenska ekonomin av stora valutaflöden av placerare, riksbanken höjde styrräntan, kronkursen blev rörlig och föll därefter närmare 30 %.
1994-2006 var det socialdemokratiska regeringar. 1994-1996 genomfördes skattehöjningar och utgiftsnedskärningar i statsbudgeten motsvarande 8 % av BNP. Efterfrågan och produktionen hölls tillbaka i den inhemska ekonomin.
En rad av välmenande insatser för att bevara sysselsättningen och höja välfärden under 1970-80 talet förstärkte trenden mot svag produktionstillväxt. En svag tillväxt och tillväxthämmande stabiliseringspolitik är rötterna till 1990-tals krisen. Full sysselsättning hade uppnåtts genom en snabbt växande offentlig sektor och upprepande devalveringar. När dessa båda möjligheter uttömts gick Sverige mot arbetslöshetskris.
2006 tog Alliansen äntligen över makten i Sverige, förhoppningsvis kommer man att fortsätta att styra de följande mandatperioderna. Jag vill inte ens tänka på var Sverige hade varit om vi gått in i krisen med sossarna vid styråran.
OCh vad ville du ha sagt. Det enda som jag ser positivt som du skriver om borgelig regerin är det som hände fram till 1920
Därefter nämner du bara att borgeliga regeringar styrt.
Vad hände då?
Jag kan omtala det hände många otäcka saker.
statskuld hög ränta och skendande arbetslöshet.
Borgare ska alltid föra en politik där man ska ha en underhet som gynnar en överhet. Det var sådant sossarna försökte komma till rätta med. Dock ska man veta det är pengar som styr och med pengars makt kan vilken god poltik som helst omkullkastas.
Det har minsann sossarna fått kämpa för.
Kvinnorna t.ex. skulle aldrig fått chansen komma ut i arbetslivet och bli livegna om borgarna styrt.
Vården var första steget bort från spisen.
Högern vill ha de som är underdåniga inte minst kvinnan.
Se bara hur alla direktörer spänt sig och haft sin makt över kvinnan. Kostymen t.ex. som herrar bär, Den har inte förändrats på 100-150 år.
Däremot Kvinnan har dessa översittarmän ställt krav på att de ska förändra sig och uppvisa sin vackra sida.
Direktörer de har gått i samma kläder hela tiden och uppvisat sin arrogans.
Så sker även idag , men visas även på annat sätt i samhället.
Högern är högern och kör med sin förtryckarpolitik mot svaga i samhället.
Socialismen vill ha minskande klyftor och att alla ska må så bra som möjligt , detta har hindrat att upplopp och kriminalitet härjat.
Men nu är det på gång med en ökning i kvadrat.
Skyll det på högern
Socialdemokrater har styrt så gott som uteslutande de senaste 75 åren, jag tror inte på den socialdemokratiska politiken. De har tagit beslut som lett till svag produktionstillväxt, ett dyrt offentligt system, hög frånvaro från arbetet etc.
Även om jag inte tror på det socialdemokratiska systemet betyder det inte att jag inte har förståelse för dem som gör det.
Som jag uppfattar det har du Bertil en idealiserad bild av socialdemokraterna och en demoniserad bild av den borgliga politiken.
Jag förstår att du inte tror på den socialdemokratiska politiken.
Du gör det först kanske när du utsätts för den borgeliga politiken.
Även din skrivelse om nationalekonomi är en bild du tagit fram. men den 'r inte alenarådande. I.o.m du utesluter så många uppgifter i den komentaren.
Socialismen i Sverige är känd dels för att Sverige på 30-talet klarade sig så hyfsat ut ur depressionen.
Man skapade AK-jobb, visserligen låga löner och fattigt. Men det gav sedan upphov till en infrastruktur som blev en enda lång uppgång för Sverige.
Men det finns hur mycket som helst att säga om gamla tider och där sossarna varit lyckade.
SE bara sjukvården jämfört med USA .
Alla har en sjukförsäkring. Den håller nu på gnaggas hårt i kanten sedan Alliansen genom hånfulla applåder klubbade igenom sjukförsäkringslagen.
Därmed så riskerar människor utförsäkringen efter max 2.5 år. D.v.s den amerikanska modellen där 50 miljoner människor saknar sjukförsäkring är på väg genomföras även i Sverige genom borgelig politik.
Sossarna har självklart missat mycket, men man har även en glpbal föränderlig värld att brottas med högerkrafter och pengars makt har en stor drivkraft som omkullkastar det goda samhället.
Jag vet inte vad du Lillith har för bakgrund. Mycket av sådant spelar in i varför man är socialdemokrat eller om man vill omfamna högerns ideal.
Arbetarklassen har fått kämpa sig till varje social förbättring överklassen behöver bara peka så har bonusar , fallskärmar, och pensionsavtal skrivits.
balansen mellan arbetstagare och arbetsgivare har varit god ända fram till 90-talet därefter skedde
en maktförskjutning.
Nu är det arbetsgivaren som sätter agendan.
Idag så annonseras det t.o.m hur man kan få tag i billig arbetskraft.
Vet bara här i Skellefteå hur företaget ALIMAK byggdes upp.
Det var av hderliga entreprenörer som hade god konytakt med kommun, stat, kunder arbetstagare. När man köpte upp företag som missköts så bytte man alltid styrelsen först.
Ägaren sa det är alltid styrelsens fel när ett företag går dåligt arbetarna gör alltid sitt bästa.
Nu när 08-ingar styr det hela så tömdes företaget på vinstpengar. arbetare avskedas och företaget tvingas låna till investeringar.
Så är den nya företagskulturen bland ägarna.
Företagshänsyn tas inte utan korta snabba klipp sedan lämnar man företaget till dess eget förfall.
Jag tror du saknar livserfarenhet och kunskap om arbetarnas värde i samhället.
Nu lockar förståss en god lön och försörjning resten av livet i EU om du kommer in där. Så du måste ju hålla dina ställningar.
Detta om vi ska hålla på med personliga bemötande.
vilket jag helst undviker.
Men du la ribban.
Test, förra inlägget kom inte in.
kollar om detta kommer in:
Ursäkta Lillith Mitt tjafs om att inlägget inte kom in. . Men det hade nog inte hunnit publiceras när jag kollade det första ggn.
Bara så du vet. Varför jag testar.
En sak, kämpa du för din politik.Jag uppskattar att unga bryr sig, tyvärr så bryr sig alltför många unga INTE om politik.
De vet ingenting. Tror även du bör skaffa dig en bredare uppfattning gärna mer från "fotfolket".
Men glöm inte hur detta Land har byggts upp.
Det är genom solidaritet och små klyftor som ett land håller ihop.
Men även genom entreprenöranda och en god harmoni mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Den balansen håller på rubbas då stora giriga hänsynslösa aktienoterade företag inte tar nån hänsyn till människan utan enbart ser på den vinst ett företag kortsiktigt ger.
Förr var det helt annars , Men om det får skrivas i ett annat inlägg.
Tiden räcker inte till. Dessutom vill jag tacka för dina kommentarssvar.