Man tror knappt att det är sant
Läs artikeln i DN Ibland går det verkligen till överdrift! Artikeln handlar om underkända studenter som anmält sin skola/lärare för att de känner sig kränkta.
"Krav på begriplig meningsbyggnad, rättstavning samt uppmärksamhet visar sig vara uttryck för diskriminering. Eller bara allmänt kränkande. Följaktligen har ett tiotal lärare skriftligen fått förklara att de inte är rasister, homofober eller njuter av att trakassera dyslektiker när de följer normala kriterier för betygsättning.
Processen har satt sina spår i lärarkåren. En lärare säger till mig att han numera tänker sig för innan han påpekar språkfel om studenten inte är född svensk. En annan överväger att sluta. En tredje undviker studentsamtal i enrum. En chefsperson berättar att det finns lärare som inte vågar gå in i klassrummen, av rädsla för att någon där antecknar allt hon säger, "och vinklar det sedan för en anmälan". Psykologen Margareta Normell, som handleder lärare vid Lärarhögskolan, anser att det är "tragiskt" att skolan numera viker sig för anmälningshot och släpper igenom studenter som inte passar för läraryrket. "Det är grymt mot dem, för de kommer att misslyckas ute på skolorna - och det är grymt mot deras elever." "
"Den anmälda läraren fick aldrig veta på vad sätt hon kränkt eleverna. Troligen var det med omdömet: "Det är inte möjligt att godkänna den språkliga nivå som (deras) arbete uppvisar, framförallt med tanke på att de skall undervisa yngre barn." Men skolan vek sig, de två fick en ny examinator. Som godkände.
Efter sju år med Lag om likabehandling av studenter i högskolan känner sig Lärarhögskolan tvungen att likställa god svenska och rappakalja. Den känner sig också nödsakad att inbilla studenter att inget handikapp kan hindra en lärarkarriär. Sanningen får de själva upptäcka, i regel alldeles för sent. Men skolan går fri, den har inte diskriminerat någon."
Vi är alla olika, alla passar inte till ett yrke, alla kan inte få godkänt på en kurs. Det är inte att kränka för att rättvisa betyg ges. Jämställdhet och rättvisa handlar för mig om att alla bedöms enligt samma mall inte att alla bedöms efter sina utgångspunkter.
Eva Johnsson, kristdemokratisk riksdagsledamot i utbildningsutskottet säger:
- Kristdemokraterna har hittills haft stort förtroende för studentkårsverksamhet, men att använda diskrimineringslagstiftning för att föra igenom studenter som inte klarar kursmålen är ett helt felaktigt arbetssätt.
- Jag är mycket beklämd över den bild som presenteras över hur Lärarhögskolans studentkår agerat. Även bilden av Lärarhögskolans förmåga att på saklig grund stå upp för sin egen personal känns bekymmersam. Frågan är det som beskrivits i media är isolerade händelser på ett isolerat lärosäte, eller om detta är en del i ett större mönster. Jag skulle vilja att detta granskas närmare.
- Sedan årsskiftet har både Lärarhögskolan och studentkår förts in under Stockholms universitet och studentkår. Efter att rektor gett besked om en granskning av f.d. Lärarhögskolan hoppas jag också att kårordförande tar samma initiativ rörande dess studentkår.
- Jag hoppas också att både Sveriges Förenade Studentkårer såväl som Högskolverket granskar frågan ur ett nationellt perspektiv. Agerar studentkårerna och lärosätena på ett optimalt sätt när det gäller hur man säkerställer rättssäkerheten för studenter och lärare?
- Jag kommer själv att lämna förslag till Riksrevisionen om en effektivitetsgranskning av f.d. Lärarhögskolan avseende diskrimineringslagstiftningens tillämpning, avslutar Eva Johnsson.
"Krav på begriplig meningsbyggnad, rättstavning samt uppmärksamhet visar sig vara uttryck för diskriminering. Eller bara allmänt kränkande. Följaktligen har ett tiotal lärare skriftligen fått förklara att de inte är rasister, homofober eller njuter av att trakassera dyslektiker när de följer normala kriterier för betygsättning.
Processen har satt sina spår i lärarkåren. En lärare säger till mig att han numera tänker sig för innan han påpekar språkfel om studenten inte är född svensk. En annan överväger att sluta. En tredje undviker studentsamtal i enrum. En chefsperson berättar att det finns lärare som inte vågar gå in i klassrummen, av rädsla för att någon där antecknar allt hon säger, "och vinklar det sedan för en anmälan". Psykologen Margareta Normell, som handleder lärare vid Lärarhögskolan, anser att det är "tragiskt" att skolan numera viker sig för anmälningshot och släpper igenom studenter som inte passar för läraryrket. "Det är grymt mot dem, för de kommer att misslyckas ute på skolorna - och det är grymt mot deras elever." "
"Den anmälda läraren fick aldrig veta på vad sätt hon kränkt eleverna. Troligen var det med omdömet: "Det är inte möjligt att godkänna den språkliga nivå som (deras) arbete uppvisar, framförallt med tanke på att de skall undervisa yngre barn." Men skolan vek sig, de två fick en ny examinator. Som godkände.
Efter sju år med Lag om likabehandling av studenter i högskolan känner sig Lärarhögskolan tvungen att likställa god svenska och rappakalja. Den känner sig också nödsakad att inbilla studenter att inget handikapp kan hindra en lärarkarriär. Sanningen får de själva upptäcka, i regel alldeles för sent. Men skolan går fri, den har inte diskriminerat någon."
Vi är alla olika, alla passar inte till ett yrke, alla kan inte få godkänt på en kurs. Det är inte att kränka för att rättvisa betyg ges. Jämställdhet och rättvisa handlar för mig om att alla bedöms enligt samma mall inte att alla bedöms efter sina utgångspunkter.
Eva Johnsson, kristdemokratisk riksdagsledamot i utbildningsutskottet säger:
- Kristdemokraterna har hittills haft stort förtroende för studentkårsverksamhet, men att använda diskrimineringslagstiftning för att föra igenom studenter som inte klarar kursmålen är ett helt felaktigt arbetssätt.
- Jag är mycket beklämd över den bild som presenteras över hur Lärarhögskolans studentkår agerat. Även bilden av Lärarhögskolans förmåga att på saklig grund stå upp för sin egen personal känns bekymmersam. Frågan är det som beskrivits i media är isolerade händelser på ett isolerat lärosäte, eller om detta är en del i ett större mönster. Jag skulle vilja att detta granskas närmare.
- Sedan årsskiftet har både Lärarhögskolan och studentkår förts in under Stockholms universitet och studentkår. Efter att rektor gett besked om en granskning av f.d. Lärarhögskolan hoppas jag också att kårordförande tar samma initiativ rörande dess studentkår.
- Jag hoppas också att både Sveriges Förenade Studentkårer såväl som Högskolverket granskar frågan ur ett nationellt perspektiv. Agerar studentkårerna och lärosätena på ett optimalt sätt när det gäller hur man säkerställer rättssäkerheten för studenter och lärare?
- Jag kommer själv att lämna förslag till Riksrevisionen om en effektivitetsgranskning av f.d. Lärarhögskolan avseende diskrimineringslagstiftningens tillämpning, avslutar Eva Johnsson.
Kommentarer
Trackback