lite kristdemokratisk ideologi
Vardagen präglas många gånger av just vardagen, politik präglas många gånger av praktiska beslut. Därför tänkte jag använda detta inlägg för att skriva lite om den kristdemokratiska ideologin.
Kristdemokratin vänder sig både mot individualism och mot kollektivism. Människan är beroende av nära gemenskap med andra. Det är i samspel med andra som vi utvecklas. Varje människa är en unik person. Vi har alla kroppsliga, själsliga och andliga behov. Kristdemokratin tar sin utgångspunkt i en helhetssyn på människan som tar hänsyn till ovanstående behov. Detta kallas personalism. Utifrån detta vill vi värna om alla människors liv, frihet och värdighet. Kristdemokraterna vill solidarisera med de svaga och förtryckta. Vi vill ansvarigt värna och förvalta djur, växter och jordens resurser.
Bara för att ett land använder sig av demokrati som beslutsmetod garanterar inte detta att människovärdet och att mänskliga fri- och rättigheter respekteras. Ett majoritetsbeslut kan medföra att en minoritet förtrycks och fri- och rättigheter kränks. Därför behöver vi en gemensam värdegrund. Kristdemokraterna anser att de värden, rättigheter och skyldigheter , som inspirerats och förts vidare av den kristna traditionen skall verka som vår gemensamma värdegrund.
Den enskilda människan har ansvar för sitt liv, sina resurser, beslut och handlingar. Vi har ett ansvar att förvalta såväl de egna som de gemensamma resurserna. Ett vitalt och solidariskt samhälle med ett gott förvaltarskap kräver att vi alla odlar viktiga medborgerliga dygder och karaktärsegenskaper. Det handlar om rättvisa, måttfullhet, mod, praktisk klokskap, men även om omsorg och kärlek. Människor är ofullkomliga och gör många gånger fel. Kristdemokraterna tror inte på det utopiska samhället, tron på det fullkomliga samhället leder ofta till farlig fanatism. Även om vi aldrig kommer att kunna leva i full enlighet med ovanstående värderingar är det viktigt att alla sporras till ett gott förvaltarskap av våra talanger och resurser.
Allt för sällan diskuteras frågor om vad som gör den enskilda människan till en god medborgare eller hur man får ett gott samhälle. Ett gott samhälle kan inte kännetecknas av att människor bekämpar varandra. Det handlar om att skapa ett så gott samhälle som möjligt för hela gemenskapens skull. Alla vinner på att arbeta för det gemensamma bästa och för det behövs medborgare som kan skilja goda handlingar från dåliga och som vågar ta ställning. Målet är det gemensamma bästa och det förverkligas utifrån gemensamma värden.
Kristdemokratin vänder sig både mot individualism och mot kollektivism. Människan är beroende av nära gemenskap med andra. Det är i samspel med andra som vi utvecklas. Varje människa är en unik person. Vi har alla kroppsliga, själsliga och andliga behov. Kristdemokratin tar sin utgångspunkt i en helhetssyn på människan som tar hänsyn till ovanstående behov. Detta kallas personalism. Utifrån detta vill vi värna om alla människors liv, frihet och värdighet. Kristdemokraterna vill solidarisera med de svaga och förtryckta. Vi vill ansvarigt värna och förvalta djur, växter och jordens resurser.
Bara för att ett land använder sig av demokrati som beslutsmetod garanterar inte detta att människovärdet och att mänskliga fri- och rättigheter respekteras. Ett majoritetsbeslut kan medföra att en minoritet förtrycks och fri- och rättigheter kränks. Därför behöver vi en gemensam värdegrund. Kristdemokraterna anser att de värden, rättigheter och skyldigheter , som inspirerats och förts vidare av den kristna traditionen skall verka som vår gemensamma värdegrund.
Den enskilda människan har ansvar för sitt liv, sina resurser, beslut och handlingar. Vi har ett ansvar att förvalta såväl de egna som de gemensamma resurserna. Ett vitalt och solidariskt samhälle med ett gott förvaltarskap kräver att vi alla odlar viktiga medborgerliga dygder och karaktärsegenskaper. Det handlar om rättvisa, måttfullhet, mod, praktisk klokskap, men även om omsorg och kärlek. Människor är ofullkomliga och gör många gånger fel. Kristdemokraterna tror inte på det utopiska samhället, tron på det fullkomliga samhället leder ofta till farlig fanatism. Även om vi aldrig kommer att kunna leva i full enlighet med ovanstående värderingar är det viktigt att alla sporras till ett gott förvaltarskap av våra talanger och resurser.
Allt för sällan diskuteras frågor om vad som gör den enskilda människan till en god medborgare eller hur man får ett gott samhälle. Ett gott samhälle kan inte kännetecknas av att människor bekämpar varandra. Det handlar om att skapa ett så gott samhälle som möjligt för hela gemenskapens skull. Alla vinner på att arbeta för det gemensamma bästa och för det behövs medborgare som kan skilja goda handlingar från dåliga och som vågar ta ställning. Målet är det gemensamma bästa och det förverkligas utifrån gemensamma värden.
Kommentarer
Trackback