Politikerlilith

Igår var det partiledardebatt. Alliansen vill föra en politik som ger bättre förutsättningar för fler arbeten. Persson svarade med attack, samtidigt som han gav lösa löften om ökat barnbidrag, höjda bostadstillägg, höjda ersättningar etc. Han sa att han personligen (det råder demokrati, det är ganska troligt att han blir nedröstad) inte vill kvotera föräldraförsäkringen. Persson behöver med andra ord inte genomföra något av ovanstående, det är inga vallöften! Det är ungefär som att sitta och dagdrömma. Jag skulle vilja köpa en ny bil, en fläskig villa och en helt ny garderob men det är inte samma sak att jag skall göra det för pengarna räcker inte till allt. Jag, liksom du, liksom det offentliga, måste prioritera.
 
Valet handlar om att intressen krockar. Vad får jag personligen ut av att rösta på ett visst parti? Vad händer med samhället om jag röstar på ett visst parti? Det som är bra för samhället i det långa perspektivet är kanske inte det mest givande för individen i det korta perspektivet. Ju större grupp av människor som är beroende av samhällets stöd ju mer gynnar det Persson och hans parti att syssla med skrämselpropaganda om vad som kommer att hända om Alliansen vinner i valet. Istället för att tala om varför gruppen av utanförskap ökar och hur man kan få den att minska skrämmer man till sig röster om hot hur hemskt det blir om Alliansen får makten. Av de senaste 74 åren har socialdemokraterna haft makten i 65 år, vem är ansvarig för det ökade utanförskapet? Alliansen?