Första maj
Idag är det första maj och demonstrationstågen ska dra fram i massor över Sverige (eller nja, i massor var väl en grov överdrift). Första maj har väl blivit en ganska urholkad dag, och många använder dagen till att gå ut och fira våren och ta en fika i naturen med familjen istället för att demonstrera. De demonstrerande består många gånger mest av politiker (och ledande politiker dessutom, lite paradoxalt att demonstrera mot konsekvenserna av sina egna beslut).
I Uppsala kommer i alla fall Kristdemokraterna för andra året i rad bjuda in till en manifestation för rättvisa i barnomsorgen och vårdnadsbidrag. Jag har en känsla av att det kommer att dra en hel del folk i alla fall (i fredags presenterades en ny SFIO-undersökning som visar att 64 procent av svenskarna vill ha stöd till hemmaföräldrar).
Jag har ett vänsterförflutet och är uppvuxen i typisk sossemiljö kan man säga. Jag har inte demonstrerat en enda gång.
Är man studentsångare så är man. Hade jag varit frisk hade jag definitivt firat första maj i Lund och sjungit med mina sångarbröder.
1/5 som absurt nog kallas för den enda borgerliga helgdagen får gärna fortsättningsvis vara en helgdag. Men jag skulle inte komma på tanken att vifta med röda fanor. Plus det faktum att det låter väldigt egendomligt att höra "Upp till kamp" från partiet som sitter i regeringen.
Jag kan bekräfta att demonstationståget som Kristdemokraterna i Uppsala hade idag drog mycket folk. Hela 1227 personer (om jag minns rätt) hade mött upp och gick med i tåget. Vi var nämligen på plats i Uppsala hela familjen för att kämpa för barnen och gå med i deras tåg.
Det är viktigt att vi kan få en fullständigt fri föräldraförsäkring där familjerna själva får välja.
En mycket lyckad dag i Uppsala!