Politikerlilith

Idag står det i Hallands nyheter att många protesterar mot den planerade vägen över Apelvikens ängar. Själv reserverade jag mig mot beslutet när det var uppe i Byggnadsnämnden den 26 maj. Under samrådet hade det framkommit en hel del kritik mot placeringen av en ny väg till Kurorten och Apelvikens camping t.ex. var Landsantikvarien negativ till exploateringen och ansåg att frågan skulle lösas när järnvägen har flyttats (vilket det finns planer på). Det har även framkommit en hel del kritik från sakägare vars synpunkter inte blir tillgodosedda genom den nya planen. Självklart är det svårt att tillgodose alla parter när nya planer skall tas men Apelvikens ängar är en värdefull kulturmiljö som inte bör förstöras. Jag instämmer således i landsantikvariens och museifolkets åsikt (se ovanstående länk till hn).
 
I byggnadsnämndens handlingar framkom att vägens sträckning delvis har bestämts med hänsyn till att det skall finnas plats för köbildning till Apelvikens camping: ”det är nödvändigt att skapa distans från avfarten från vägen till campingens entré för att ge utrymme för körfält för väntande fordon.” Vägsträckningen innebär att kommunen missgynnar Agrells camping samtidigt som kommunen gynnar Apelvikens camping genom att serva den campingen med möjlighet för köbildning på Agrells mark. Vilket är en orsak till reservationen dvs. att kommunen gynnar en näringsidkare samtidigt som man missgynnar en annan. Jag instämmer i den kritik som framkommit och anser, liksom många andra, att vägen (om den dras) bör dras parallellt med järnvägsvallen för att på så sätt medföra ett mindre ingrepp på Apelvikens ängar.