Ekonomiska prioriteringar; liv v.s. pappersexercis
Exempel på betydelsefullt pappersarbete i Sverige läste jag om på Näringsliv 24. Enligt jämställdhetslagen måste arbetsgivare med fler än 10 anställda upprätta jämställdhetsplaner som bland annat skall innehålla kartläggningar över mäns och kvinnors löner. Enligt SCB hade två av tre berörda arbetsgivare inte uppdaterat sina planer eller inte tagit fram någon alls. Därför skall Jämo nu få ett förstärkt anslag med 6 miljoner kronor per år i tre år för att få fart på arbetsgivarna. Med pengarna skall Jämo ”öka ansträngningarna i att stödja och granska arbetsgivarnas arbete med lönekartläggningar”. Självklart är det jättebra att man skall arbeta för att könet inte skall vara avgörande för vilken lön man skall ha, men snälla 6 miljoner per år för pappersarbete (för det är faktiskt det som det handlar om), 6 miljoner kronor för att få företagare att upprätta pappersprodukter.
Samtidigt läser jag i Hallands nyheter att Anorexicenter ska säga upp fyra anställda och dra ned på vårdplatser. Jag tror att vi behöver Anorexicenter, här har vi en kompetens som vi måste ta tillvara. Känner en tjej som lidit av anorexi i många år och hon tycker att vården på Anorexicenter i Varberg var den absolut bästa tyvärr fick hon inte bli färdigvårdad och hennes omgivning ser nu livet rinna ifrån henne. 20 år gammal, livet har knappt börjat och så ser det så hopplöst ut. Vi kan inte stå och titta på hur unga kvinnor väljer att ta livet av sig på detta sättet! Skall vi arbeta med jämställdhet kanske vi skall börja här. Troligtvis hade 6 miljoner per år i tre år kunnat rädda flera liv istället väljer vi att lägga dem på pappersexercis.
Hur många fler exempel finns det i samhället på hur man väljer att prioritera? Tänk bara på de flera hundra myndigheterna (hur många är det nu, 600?). Hela samhället handlar om kontroll och de statliga verken fungerar många gånger som kontrollapparater och tillsynsmyndigheter. Vi måste våga lita på att varje nivå kan hantera problem och frågeställningar på ett bra sätt. När en nivå inte klarar av det på ett effektivt sätt förs frågan upp till nästa nivå (subsidiaritetsprincipen). Ju fler statliga verk, styrelser och pappersprodukter desto mindre trovärdigt och effektivt blir samhället. Vem läser alla dessa papper som produceras? Hur mycket kostar allt detta pappersarbete och vilken nytta gör det? Hur många liv hade vi kunnat rädda för dessa pengar?
Läs gärna vad Maria Larsson skriver idag på Kvinnobloggen om anorexi.
Hur många fler exempel finns det i samhället på hur man väljer att prioritera? Tänk bara på de flera hundra myndigheterna (hur många är det nu, 600?). Hela samhället handlar om kontroll och de statliga verken fungerar många gånger som kontrollapparater och tillsynsmyndigheter. Vi måste våga lita på att varje nivå kan hantera problem och frågeställningar på ett bra sätt. När en nivå inte klarar av det på ett effektivt sätt förs frågan upp till nästa nivå (subsidiaritetsprincipen). Ju fler statliga verk, styrelser och pappersprodukter desto mindre trovärdigt och effektivt blir samhället. Vem läser alla dessa papper som produceras? Hur mycket kostar allt detta pappersarbete och vilken nytta gör det? Hur många liv hade vi kunnat rädda för dessa pengar?
Läs gärna vad Maria Larsson skriver idag på Kvinnobloggen om anorexi.
Kommentarer
Postat av: Vänstra Stranden
Håller med - jämställdhetsplaner och mångfaldsplaner tenderar att bli pappertigrar som inget har med verkligt bemötande att göra. Men vi har alla så fullt upp att skriva dem så vi hinner genomföra något verkligt arbete med frågorna :-)
Trackback