Arbetsmarknadspolitik
De senaste fyra åren har 12 300 riktiga jobb har försvunnit och att sysselsättningsgraden har fallit från 78,4 % till 77,4 %. Under 2005 beräknas 123 000 personer ha deltagit i olika åtgärder, vilket är 15 000 fler än året dessförinnan. I år väntas 161 500 personer delta i åtgärder, och nästkommande år skjuts ytterligare 11 000 platser till i förhållande till vad som föreslogs i höstas (läs gärna Mats Odells PM).
I di kan man läsa:
En viktig förklaring till att den öppna arbetslösheten sjunker mellan 2005 och 2006 är också att regeringen satsat hårt på de arbetsmarknadspolitiska programmen. Under 2005 var 2,7 procent av arbetskraften sysselsatta i sådana program. Siffran stiger dock till 3,5 procent i år, och väntas ligga kvar på den nivån under 2007.
Det handlar om att dölja verkliga problem genom åtgärder av olika slag. Jag är så trött på att man hela tiden ägnar sig åt att frisera statistik istället för att angripa problemet. Ursprungligen var arbetslöshetsstatistiken tänkt som en metod för att belysa ett allvarligt socialt problem men när väl måttet började användas har själva siffrorna tenderat att bli politikens mål.
Dagens ledare i DN avslutar sitt inlägg ”En svensk tragedi valåret 2006”:
Ungdomarna får nöja sig med kölappar och invandrarna med studiecirklar i ABF:s regi. Ty några riktiga arbeten blir det inte, vare sig för dem eller för alla sjukskrivna och förtidspensionerade som i regeringens iver att dölja massarbetslösheten blivit bortknuffade från arbetsmarknaden.
I di kan man läsa:
En viktig förklaring till att den öppna arbetslösheten sjunker mellan 2005 och 2006 är också att regeringen satsat hårt på de arbetsmarknadspolitiska programmen. Under 2005 var 2,7 procent av arbetskraften sysselsatta i sådana program. Siffran stiger dock till 3,5 procent i år, och väntas ligga kvar på den nivån under 2007.
Det handlar om att dölja verkliga problem genom åtgärder av olika slag. Jag är så trött på att man hela tiden ägnar sig åt att frisera statistik istället för att angripa problemet. Ursprungligen var arbetslöshetsstatistiken tänkt som en metod för att belysa ett allvarligt socialt problem men när väl måttet började användas har själva siffrorna tenderat att bli politikens mål.
Dagens ledare i DN avslutar sitt inlägg ”En svensk tragedi valåret 2006”:
Ungdomarna får nöja sig med kölappar och invandrarna med studiecirklar i ABF:s regi. Ty några riktiga arbeten blir det inte, vare sig för dem eller för alla sjukskrivna och förtidspensionerade som i regeringens iver att dölja massarbetslösheten blivit bortknuffade från arbetsmarknaden.
Kommentarer
Trackback